Språket bortom orden

Det är fortfarande pingst. Ingen som glömt det, hoppas jag. Inte bara det att denna måndag är annandag pingst, utan också det att numera är det ju alltid pingst. I och med att den helige Ande utgjöts och församlingen föddes pågår pingsten, från den första pingstdagen – beskriven i Apostlagärningarna – och ända till tidens slut.

Pingsten hör ihop med språket. Det är ljudet av många och för alla begripliga språk, som kännetecknar beskrivningen från den första pingsten.

Det är dubbelt begripligt det där Andens språk som blir vårt. Det hjälper oss att förkunna evangeliet på språk som människor förstår (som jag beskrev häromdagen) och det ger oss möjligheten att tala med Gud om det som bara Gud förstår. När egna ord inte räcker till för att omtala livet, är Anden där med det gränsöverskridande språket och ger oss möjlighet att tala hemligheter med Gud. Och det är förmodligen mycket mer fantastiskt än vad jag begriper. Kanske följer också den begripligheten med praktiken, att ta del av och bruka den Andens gåva som är given.