Att älska efter eget huvud eller någon annans

Det har blivit problematiskt att tala om att det räcker att älska Jesus. Älska är numera ett så urvattnat ord, som inget betyder, inget förpliktigar till. ”Att älska i nöd och lust” tycks inte längre vara det som kärleken förpliktigar till.

Därför kan vem som helst kalla sig kristen, vem som helst säga sig älska Jesus. Det är en kärlek som inte förpliktigar och en efterföljelse som enbart leder dit modets och godtycklighetens vindar blåser.

Det är inte ett sådant lärjungaskap Bibeln talar om. Det är inte den ytliga kärleken som är drivkraft bakom att” ta sitt kors och följa” (Matt 16:24).

Men att begreppet urvattnats betyder inte att Jesus budskap gjort detsamma. Evangeliet lyder som alltid, lika oåterkalleligt talar det om en förpliktigande kärlek. En kärlek där vare sig mina intressen eller mina känslor står i centrum, utan där kärlekens mottagare är mitt hela och enda intresse. Egen tillfredsställelse och vinning har mist sin tjusning och dragningskraft, nu är det istället någon utanför mig själv jag älskar och följer.

Källan till kristen tro, kyrkans förkunnelse och liv är inte samtidens tillämpning av ord och uttryck, inte samtidens definitioner och tolkningar, inte moderna, bekväma förenklingar och omskrivningar, utan det är evangeliet, Bibelns eget ord där Jesus talar, kallar och leder. Detta och inget annat. Naturligtvis.