Flexibiliteten och bönen

Finns det inte stundom fullständigt absurda krav på människans flexibilitet? Hon förväntas vara böjlig i alla riktningar samtidigt. Detta är naturligtvis omöjligt, oavsett hur önskvärt det kan vara. Människan kan inte förändras så snabbt och nyckfyllt som den ständiga flexibiliteten kräver.

Men det finns något som förändrar människan och det är bönen. Den som ber förändras ständigt. Men skillnaden mellan att kontinuerligt förändras av bönens inverkan och att vara maximalt flexibel är stor. Flexibiliteten kan vara riktad åt vilket håll som helst – det är liksom det som är att vara flexibel, att inte vara låst vid en riktning.

Men att förändras med bönen är att ha en tydlig riktning mot vilken förändringen hela tiden strävar. Så medan flexibilitetens maximum gör människan rotlös och yr i huvudet och får henne att faktiskt stå på samma ställe och stampa, bara riktad åt olika håll, ger bönen människan ett mål att röra sig mot och en mening att förändras både av och för.