Var ute och promenerade i skogen häromdagen. Jag gick tillräckligt raskt för att hålla mig varm trots att jag bara hade kortärmad tröja. Men så kom jag till ett ställe där jag bestämde mig att ta rast. Så jag satte mig ner för att äta min medhavda lunch och då blev det så kallt att jag fick ta på både kofta och jacka för att inte frysa. När jag sedan började gå igen tog det inte lång stund innan jag fick upp värmen på nytt.
Precis så där är det med det andliga livet också. För att hålla värmen krävs en viss aktivitet. För att hålla anden i trim behövs helt enkelt rörelse, annars blir den snabbt kall. Och en kall ande kan inte – hur gärna vi än vill – värma oss när vi fryser av livets kyla och svårighet.
27 maj 2009
Varmt och gott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du..de där va otroligt tänkvärt...
jag behöver nog lite mer aktivitet..å jag fryser dessutom lite också.
ska på lovsångsmöte i morgon kväll i lidabacke..efterlängtat..
hoppas de går bra ha me sig alla våra små skruttar me.
kramis kramis
Skicka en kommentar