Det ansvarsfulla ingripandet

Att gripa in, det är vad jag kommer att tänka på, då jag hör Morgan Allings sommarprogram i radion idag. Han berättar om sin barndom, hur han flyttades runt till olika barnhem och fosterfamiljer och hur han for illa. Häromåret var han tillbaka vid huset han en gång bodde i och där fosterpappan behandlade honom illa. Med sig vid det besöket hade han goda vänner från tiden då han var fosterbarn. Han får då höra kvinnan, vars dotter han var kompis med som barn, säga: ”Vi hörde hur ni skrek, men vad skulle vi göra?”

Morgan Alling beskriver detta som att han fick höra det man aldrig vill höra. Och så är det nog, vi vill inte höra att någon såg och visste och skulle kunna ha ingripit, men valde att avstå. Sådant vill vi inte veta, sådant är ett svek.

Detta får mig att tänka på att gripa in. Och hur Gud gripit in i mänsklighetens belägenhet. Om man då tänker sig att Jesus är vårt föredöme att efterfölja, blir även människans uppgift att gripa in.

Vi ser människor fara illa på olika sätt. Vi ser behov och vi vet att vi egentligen skulle kunna gripa in. Men vi avstår av olika skäl, förmodligen mest av bekvämlighet, vi vill ju inte bli inblandade.

Det gör ont att tänka på detta. Ont i själens djup. Och det gör ont av två skäl. Dels för att jag själv försummat så oändligt många tillfällen då jag kunnat gripa in, då jag sett, hört och förstått, men valt att avstå för att inte lägga mig i eller bli inblandad. Och dels för att människor även till mig sagt saker av den typ som Morgan Alling fick höra, någon som såg, som kunde ha förändrat, men inte gjorde det och därför svek.

Jag försöker faktiskt öva mig i att lägga mig i på ett positivt sätt, att inte bara låta saker och ting pågå. Men det är svårt, för övningen går så ofta om intet och kvar blir bara skulden för att jag inte gjorde något.

Det går att bättra sig, kanske inte att lyckas bättre med att gripa in, men med att i alla fall försöka. Jag önskar i alla fall att jag och alla andra skulle komma på tanken att försöka, lite oftare. För, som Alling säger i sitt program: ”Någonstans i en förändringsprocess så måste man börja.”