Gå på djupet med ytan

Idag har jag putsat på ytan. Mycket tillfredsställande, vill jag lova.

Eftersom jag storstädade så sent som häromdagen, kan jag nu, när nattgäster kommit och gått och bidragit med lite extra städbehov, endast putsa på ytan och snabbt få det fint igen.

Så borde det ju alltid vara, så enkelt och bekvämt.

Men det fungerar ju inte så, tyvärr. Livet är inte bara yta och det där putsandet på ytan riskerar att sluta i katastrof om det inte allt ibland föregås av en större rengöring.

För det är med livet som med hemmet, ibland behövs en ordentlig rengöring, annars hjälper inte aldrig så många ytliga städraider. Den snabba svepande städningen gör att ytan ser ren ut, även om smutsen huserar överallt. Men efter tillräckligt många sådana ytfinishar är risken att de mer bidrar till smutsen än till renheten. För när smutsen brett ut sig, luras ögat tillfälligt av ytputsningen och hur det verkligen är döljs därunder. Detta är inte bra, bättre vore att inte snabbstäda, utan faktiskt se hur det är och ta tag i saken. Endast då kan det bli förändring.

Ett välputsat liv kan luras en stund, men till sist kommer den smutsiga verkligheten obarmhärtigt i dagen. Och då blir det uppenbart att det behövs både vårstädning och julstädning och kanske rätt många städningar även däremellan för att hålla någorlunda rent i det liv som ihärdigt lockas av yta snarare än djup.

Men kom då ihåg, att det är endast då ytputsandet föregåtts av en storrengöring – i hem såväl som liv – som den gör verklig nytta. Så den som strävar efter vacker yta bör definitivt gå på djupet. För bästa resultat.