Så olika

Så har även min förort fått sina drömmars skyltfönster. Eller vad det nu är. I en ledig lokal i områdets centrumbyggnad exponeras numera två bilar av märket BMW. Ser attraktivt ut, en bil att vilja ha. Och lite speciell skulle man ju känna sig om man hade en av de där, i området rullar inte många dylika.

Enligt den lokala tidningen har knappt 40% av familjerna i området bil. Resten har det inte, förmodligen främst av ekonomiska skäl, kan man anta. Inkomsterna är låga, arbetslösheten hög och ägandet lågt, den övervägande delen bor i lägenhet, företrädesvis hyresrätt.

Så vem är de där bilarna skyltade för? Eller är det bara konsumismen och girigheten som porträtteras? Är det en utställning som ger inblick i en annan del av verkligheten. Jag vet inte, men människorna här behöver inte en fin bil (vem gör egentligen det?), men väl en möjlighet att bli mer delaktiga i det svenska samhället, få en meningsfull fritid och kunna försörja sig själva.

Men sådana triviala saker lockar inte marknadskrafterna, dessa är bara intresserade av våra drömmar, vår längtan, att vi ska sträva bortom det nödvändiga.

Det ger en bild av livet, av det svenska samhället av idag och av de avgrundsdjupa olikheterna i villkor, under vilka vi lever. Och kanske är det den största insatsen som de där bilarna gör, i skyltfönstret i bostadsområdet fullt av människor utan möjlighet att köpa dem. Det som skyltas är inte bilar, utan de olika förutsättningar som ryms i ett och samma land, inte för att inte alla kan köpa en BMW, utan för att inte alla blir sedda och ges samma möjligheter.