Sevärdheter

Det kommer två män med varsin liten plastbåt och en paddel. De i stort sett trär båten på kroppen, som en sjöjungfru är iklädd sin fiskstjärt är dessa män iklädda sina båtar. Sedan tippar de från bryggan ner i vattnet.

Folk har samlats, går nära, tittar storögt och sträcker på sig för att se bättre.

Tycker om att se folk titta så ogenerat, en applåderade till och med. Men de var ju turister, vet inte hur återhållsamt man uppför sig i det här landet. Vi som inte var turister höll oss naturligtvis på behörigt avstånd och försökte titta utan att det märktes.

Tycker om det där uppförandet. Det där öppna tittandet. Dels för att det är fel mot kutym och därför välgörande. Och dels för att det ger en glimt av livet. För vad annat är vi människor än ett slags turister som aldrig blir riktigt hemmastadda någonstans.

Hur tragiskt är det inte att barnens häpenhet förbytts till en hållning präglad av att vara blasé.

Titta, iaktta, gå nära, var nyfiken, göd vetgirigheten och frimodigheten. Då kan turisten både lära sig och uppleva något på sin färdväg genom det som är livet.