Gud är inte svaret

Gud omtalas så ofta i termer av att vara svaret. Det stör mig!

Det stör mig därför att det inte stämmer med min erfarenhet av Gud. Åtminstone inte så som jag spontant förstår vad ett svar är.

Ett svar tänker jag som det som ger klarhet, på något sätt, något klargörande. Även om ett svar är ”vet inte”, så är det i alla fall klargörande även om inte den egentliga frågan är besvarad. Ett svar täcker på detta sätt alltid av något, men är samtidigt helt och hållet beroende av frågan. En fråga kan vara om vad som helst, ett svar bara om det som frågan handlade.

Att Gud på det sättet skulle vara klargöraren i livet kan jag inte riktigt hålla med om. Inte blir allt begripligt bara för att man blandar in Gud. Dessutom gör denna beskrivning av Gud människan till att vara den frågande och därmed den som sätter upp villkoren och begränsningarna för svaret. På så sätt kan Gud som svaret aldrig vara större än människans frågor.

Är inte det konstigt?

Jag vill så gärna vända på alltihopa. Vända på det för att bättre förstå och bättre få livserfarenheten att hänga ihop. Vända på fråga och svar, vända på människa och Gud.

Jag tycker det – i all sin bristfällighet – stämmer så mycket bättre att Gud i sin obegränsning ställer frågorna och därmed stipulerar möjligheterna och jag som begränsad människa svarar. Inte för att jag har svar på de frågor Gud skulle kunna klura ut, utan därför att mitt svar handlar om ett gensvar.

På detta sätt får inte bara Gud och människa rätt proportioner ifråga om initiativ och begränsning, utan det undanröjer också den utbredda föreställningen att Guds svar på våra frågor innebär att saker blir tillrättalagda och att detta skulle vara detsamma som bevis på Guds existens och omsorg.

Om det istället är Gud som ställer frågorna och människan som svarar är det lättare att förstå Guds intresse och Guds omsorg som konstanta och variationen som snarare ligga hos människan.

Men den oförklarliga ovissheten, den dyker upp i alla fall allt emellanåt. Och den beror på helt andra saker än frågor och svar. Resonemanget med frågor och svar syftar bara till att försöka illustrera kommunikationen, relationen och interaktionen mellan Gud och människa. Och jag tycker den blir så mycket mer belysande om Gud är den frågande och jag den svarande. Ungefär som Dag Hammarskjöld uttrycker det med orden:

Jag är kärlet. Guds är drycken. Och Gud den törstande.