Bästsäljarens saga

Litteraturen strävar mot nya höjder, försäljningskurvorna är framgångens mått. I alla fall är det så det framställs i en artikel i Svenska Dagbladet. Det är en artikel där man reducerar boken till en inkomstkälla och det litterära till förmågan att på tv-serievis formulera cliffhangers. Hela artikeln handlar om att en bra författare kan manipulera läsaren genom sina skickliga grepp.

Är inte det att underkänna både läsaren och litteraturen som genre? Att bladen i en bok vänds snabbt och läsningen därmed rusar fram – är det verkligen ett mått på en boks värde? Nej, jag tror ju inte det; litteratur är inte bara underhållning. En bok som läses långsamt och eftertänksamt, där sidorna vänds fram och tillbaka för att orden ska kunna läsas gång på gång, är en bok som tar tag, som skapar dramatik hos läsaren snarare än bland orden på boksidorna.

Jag förstår att ett förlag måste tjäna pengar, att en bok måste bära sina kostnader och dessutom rendera ett visst överskott. Men när pengarna blir det som avgör om en bok är bra eller framgångsrik har något gått fel. Människor söker faktiskt inte bara underhållning i livet. Det visar, om inte annat, den bästsäljarlista som artikeln presenterar. På denna tio-i-topp finns inte mindre än fyra rent religiösa böcker och ytterligare ett par stycken som kan betraktas som livsåskådningslitteratur. Ingen av dessa böcker är skrivna efter något konstruerat framgångsmanus. Så även om förlagen vill tjäna pengar – och verkligen gör det – på ytlig underhållningslitteratur är det som över tid verkligen är bästsäljare ett helt annan slags litteratur. Det känns ändå lite hoppfullt.