Den människa finns knappast som aldrig tänker på döden, sin egen och andras. Trots detta försöker vi i vår kultur hålla döden ifrån oss så mycket som möjligt, vi vill verkligen tro att människan är odödlig. Att känna obehag inför det okända – som ju döden är det yttersta exemplet på – är inte konstigt. Men om detta obehag får ta över, så att livet blir mer död och ångest än liv och tacksamhet, då blir det problem.
Döden är svår att hantera.
Döden är svår att hantera när den inträffar och lämnar oss ensamma, men den är kanske ännu svårare att hantera då den inte inträffar men vi vet att den kan inträffa. Att leva, trots att vi vet att det har ett slut, det är en utmaning. Något om detta skriver Carl-Henric Jaktlund fint och tänkvärt i Dagen. Det är den egna erfarenheten som talar i hans text, bräcklighetens starka vilja.
9 oktober 2009
Med döden runt hörnet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar