Att gå eller inte gå

Det finns två frågor, som jag har tänkt på idag. Båda svarar egentligen på samma sak, men ger kanske inte alltid samma svar. Frågorna är:

(1) Varför går du/jag till kyrkan?
(2) Vad skulle kunna få dig/mig att sluta gå till kyrkan?

Jag har inga generella svar på de där frågorna, men jag tror att det som skulle kunna få oss att sluta gå till kyrkan inte nödvändigtvis är motsatsen till det som får oss att gå dit. Till exempel förekommer det att ouppfyllda önskningar om gudstjänstens utformning eller något annat får människor att sluta gå i kyrkan. Inte kan man väl då tro att orsaken till att de tidigare gick i kyrkan var att den uppfyllde deras önskemål? Eller?

Eller om vi går till kyrkan för att vara inför Gud. Slutar vi då gå till kyrkan för att slippa vara inför Gud? Ja, kanske. Men många säger sig ju ha sin tro kvar, trots att de inte går till kyrkan längre. Är det då en tro som inte längre vill eller behöver nalkas Gud?

Man kan fundera vidare och tvingas då konstatera att det inte är så enkelt. Men en sak tar jag i alla fall med mig efter dagens lilla funderande kring dessa båda frågor och perspektiv, och det är att motiv och drivkraft kanske allra bäst prövas genom att vända på frågan. Vad skulle kunna få mig att sluta göra det jag gör? Svaret kan bli en rannsakelse.