Att hoppas

Att hoppas är att sätta sin lit till något utanför en själv, vanligen något som är större än man själv och som man har bestämt sig för att ha tillit till.

Så skriver Thomas Hylland Eriksen i boken Jakten på lycka i överflödssamhället och kopplar därmed hoppet – förankrat hos det större – till religionen. Och om religionen skriver Hylland Eriksen:

Religionen ger sina troende en upplevelse av att ingå i något större än de själva, en värld med inneboende mening. Detta kan också sägas om ekologin, som i humanistisk tappning kanske är det närmaste vi kommer en religion utan gudar.

Religionen – och ekologin – har något som samtiden saknar, något som är större.

Förresten har religionerna ytterligare ett sympatiskt drag som saknas i den rådande sekulariteten. De erbjuder försoning med människans svaghet. (...) Som universums självutnämnande envåldshärskare saknar den liberala människan ödmjukhet, något som skulle innebära ett erkännande av den egna svagheten. Sett i ljuset av det kaos vi har ställt till med omkring oss (...) finns det goda skäl att försöka finna vägen tillbaka till något av det vi förlorade när religionen kollapsade.

Vackrare kan det knappast sägas. Människan behöver hopp i sitt tillkortakommande och hon behöver försoning. Vakna, alla kristna! Alla som tror på en Gud som är fylld av kärlek, nåd och försoning. Det är vår tid nu, med budskapet som vårt samhälles människor skriker efter utan att veta om det.

Kristen tro är inte passé, den har framtiden för sig. Hoppas bara även de som kallar sig kristna förstår det.