Jakten på lycka

Nyligen läste jag Thomas Hylland Eriksens bok Jakten på lycka i överflödssamhället. Därifrån finns några noteringar att göra. Till att börja med handlar det om valmöjligheter.

Vi är så vana att välja, mycket sker mer eller mindre automatiskt, medan annat kräver mer eftertanke. Vissa val – kanske alltför många – skapar ångest. För vi förstår ju att valet av något speciellt utesluter en massa andra saker. Ända fram till dess vi valt står alla möjligheter öppna för oss, men direkt vi gjort vårt val stängs dörren till allt utom det vi valt. Det är klart vi kan välja om, men samma sak händer igen: dörrarna stängs, möjligheternas mångfald försvinner.

Inte konstigt att det skapar ångest. Vi riskerar att snarare se allt vi inte kan få då vi väljer, än att se det vi faktiskt valde. Då blir Hylland Eriksens påstående om att vi blir mindre nöjda då vi har mer att välja på, inte alls konstigt.

Att man blir mindre nöjd av att få fler valmöjligheter låter intuitivt inte riktigt rätt. Men det är det. Man blir frustrerad, rotlös, förvirrad och osäker av att tvingas göra små oväsentliga val hela tiden. Valtvånget blir en klåda som sprider sig. Den smittar av sig på självbilden; man blir osäker på vem man är, kanske kan man välja att vara någon annan imorgon och till slut vet man inte ens om man kan lita på sig själv. Dessutom: ju fler möjligheter man har, desto fler potentiella upplevelser går man miste om. Det finns ingen som har fler förspillda möjligheter än den som har störst valfrihet.

Att ha mycket att välja på tycks alltså förödande för människan. Hylland Eriksen talar vidare om att alla möjligheter som valfriheten ger snarast skapar tomrum. Och att det bara finns vissa specifika saker som verkligen kan fylla det tomrummet:

Valfriheten fyller ögonblicket, men på längre sikt skapar den ett tomrum som bara kan fyllas av ting som kärlek, religion och vänskap.

De verkliga värdena i livet, det är dem vi saknar. Det är tomrummet efter dessa som blir alltmer påtagligt ju mer val vi har att göra.

Religionen är inget val bland andra, den är det vilket gör att vi inte måste välja lika mycket. Religionen gör valen åt oss. Inte alla, men de viktigaste. Det är inget fängelse, utan tvärtom en befrielse från valfrihetens ångest om tomhet. Religionen är inte förlusten av möjligheter utan den fasta punkt som äntligen möjliggör något annat än bara valet, det som tidigare fyllde vårt allt.