I benbrottens värld går allting långsamt.
Det är så vi vill ha det. Långsamt. Men ändå med samma innehåll som annars. En omöjlighet. Man kan bara få det ena. Jag försöker njuta av långsamheten. Glädjas över allt jag inte hinner med – bara för att jag enbart kan göra saker långsamt, precis som så ofta önskats. Det är alla önskningars uppfyllande detta, men betänk: priset är rätt så högt.
Kanske är det därför inte långsamhet vi behöver och vill ha (i form av benbrott), utan mera selektionsförmåga. Att välja mindre helt enkelt.
3 januari 2010
Den önskade långsamheten
Etiketter:
benbrott,
långsamhet,
val
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar