Sätter för ovanlighetens skull igång lite musik. Klassisk samlingsskiva. Och – som alltid, höll jag på att säga – först ut är Bachs Air. Detta välkända.
Då infinner sig, märker jag, igenkänningens harmoni. Behöver inte lyssna så noga, vet i stort vad som kommer hända. Kan bara låta det pågå.
Skulle kunna sätta på repeat, bara för att slippa gå vidare. Men harmoni kan ju vara mer än igenkänning, så de får snurra på.
22 januari 2010
Harmoni
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja en sån känsla vill man som alltid stanna i..lite läängre allafall.
kramis vännen.
å vila är väl dumt att säga..för du kan kanske just inte göra så mkt mer...
Skicka en kommentar