Vid döden och evigheten

Det är dopförättning i kyrkan jag går till. Den som döps kom till tro då livet vägde mellan liv och död. I en sjukhussäng, allvarigt sjuk, med döden och evigheten för ögonen fattades beslutet att tro och lämna sitt liv till Jesus.

Det är alltid där det avgörs, vid döden och evigheten. Det som är bortom det jordiskt timliga.

Antingen möter vi dessa avgörande parametrar i livet, eller så kommer de då ingen återvändo finns. Behovet av att vara redo var det som fick dopkandidaten att fatta sitt beslut. Samma orsak för oss alla; att vara redo.

Döden och evigheten är sedan åter ledstjärnorna i livet. Evigheten minner om det större, det som är bortom, men smakar redan här. Döden är slutet som kan få vara både början och fortsättning. Döden är också att dö bort från det egna för att mer och mer överlämna sig till den som gett livet och möjligheten.

Ett vittnesbörd vid en dopgrav, så stort och avgörande.