Förnöjsamhet. Visst är det ett av våra vackra ord. Följsamt, lovande, blygsamt och en aning provokativt.
Ständigt jakten på det vi inte har. Önskningar, förhoppningar och något annat än det som är för handen fyller oss. Tänk att istället uppleva förnöjsamhet. Nöjdheten med det som är just nu. Inte nödvändigtvis sluta drömma och önska, men flytta blicken och närvaron till det innevarande. Inte för att det är toppen av det bästa, utan för att det är så det är i detta nu. Och för detta är det nog.
Förnöjsamhet kan man sakna, både här och där, både nu och då.
13 februari 2010
Ett av de vackra orden
Etiketter:
förnöjsamhet,
närvaro,
ord
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar