Fastedags

Nu är det drygt en vecka tills den kristna fastan tar sin början. Jag har skrivit om det förut, och min avsikt är inte att tjata, men det är svårt att komma ifrån en del tankar just kring fastan.

Som till exempel att den lätt kan utnyttjas för egen vinnings skull. Vad jag inte vet är om det är fel eller inte. Ta som exempel en olat jag själv tycker att jag lagt mig till med. Om jag då använder fastan som förevändning för att styra upp det där eländet, är jag då egoistisk? Eller får jag med denna självnytta också något större, något som har med fastans verkliga syfte att göra, det som är att förbereda oss för påskens dramatik, mysterium och verklighet?

Kanske är det inte så här enkelt. Kanske är sambandet mellan egen egoistisk vinning och andlig fokusering inte så spikrakt. Men vad vet jag.

Dock tror jag människan i vår kultur av kronisk överkonsumtion av så mycket, mår väl av att sätta gränser, av att avstå. Och detta oavsett om hon ger det förtecken av kristen fasta eller inte.