Skadan är läkt, men...

Bara för att skadan är läkt är inte saken ur världen.

Numera är jag gipslös. Mitt brutna ben har sluppit ur sin stelbenthet. I alla fall formellt. I verkligheten är benet fortfarande lite stelt. Nu krävs det träning, enligt specifika föreskrifter, för att få benet i funktion och hålla det i trim.

Skadan, själva benbrottet, är läkt och är därmed ur världen. Men konsekvenserna av skadan pågår och kräver sitt arbete. Annars har jag ingen större nytta av att brottet är läkt.

På ett liknande sätt är det i det andliga livet. Försoningen är bara början i våra liv. Att vi är försonade med Gud och vår synd utplånad är ett pågående arbete, som kräver vår tribut. I annat fall blir det av läkningen intet.

Det blir påminnelsen för mig då jag genomför mina sjukgymnastiska övningar.