Jag vet inte och det gör ont

Man snappar upp en del. Som det här med välsignelser till exempel. Är det oundvikligt att vi ser livet som matematik, där det bör sluta på plus eller i alla fall gå jämt upp? Är det oundvikligt att vi ser livet som något där glädje ovillkorligen följer på sorg?

Oundvikligt är det kanske inte, men mycket, mycket vanligt.

Och hur ska vi annars tänka? Om vi tillskriver Gud det goda (som vi förstår det), hur ska vi då göra med det onda som drabbar oss? Ja, det finns väl tre alternativ. Antingen är det från djävulen och då blir frågan varför Gud låter det hända (klassiskt teodiceproblem, alltså). Eller så kommer även det onda från Gud och då är frågan hur Gud fördelar sina resurser och varför. Detta gränsar till det tredje alternativet, som är att det är människans eget fel, att hon på något sätt skriver sitt eget öde.

Ja, hur är det egentligen? Kommer det välgång efter perioder av svårighet? Går livet ihop sig? Följs våra handlingar, goda och onda, av utdelning från Gud?

Hur man än vänder och vrider på saken hamnar ansvaret antingen hos människan eller hos Gud. Hos Gud för att Gud är allsmäktig, hos människan för att hon har sin fria vilja.

Jag har inga svar. Men jag har svårt, mycket svårt för det matematiska tänkandet omkring livet. Det är inte så att svårigheter tids nog vänds i motsvarande mängd välgång. I alla fall är det inte vad alla människor upplever. Varför?

Jag vet inte.

Och det frustrerar mig och gör mig ont ända in i hjärtedjupet.

Vill man såra mig ska man föra det där matematiska livet på tal. Det sårar därför att det anklagar mig och min medmänniska om våra svårigheter inte inom rimlig tid har vänt till välsignelser.

[Förresten är välsignelser alltid välgång? Eller är välsignelser något mer oöverskådligt än så, och med ett annat syfte än vår jordiska lycka och framgång? Det finns det anledning att fundera mera på.]

Jag tänker också så där matematiskt och anklagande. I alla fall om mitt eget. Men det tillfredsställer mig inte. Jag har ingen lösning.

Att inte veta gör så ont.