Det går

Diska, vattna blommorna, dammsuga, städa badrummet, gå ut med soporna, hänga tvätt. Det är enkla vardagliga sysslor som de flesta av oss gör ständigt och jämt. De är självklara och ofta ganska tråkiga. Inget vi yvas över direkt.

Men efter att nu några veckor gjort allt det där med ett obrukbart ben och två kryckor att hålla ordning på har jag blivit uppmärksam på en sak: att det går.

Ja, jag vet att jag har skrivit om min dammsugning tidigare, men det återkommer, precis som sysslan i sig.

Visst, alltihop tar längre tid numera och det går åt betydligt mer kraft och energi än vanligtvis. Men det här handlar inte alls om det, inte om tid, inte om ork, utan om att det går.

Och här börjar det låta som Barack Obama: ”Yes, we can!” Det här handlar inte om politik, men det är samma ord. Orden om att det går.

Det är stort. Att det går är stort. För inte alls så många decennier sedan innebar ett benbrott oundvikligen komplikationer. Det fick läka som det kunde, med livslång hälta som följd. Eller det blev infektion eller annat som innebar att amputation blev av nöden. I bästa fall alltså, i annat fall återstod bara döden.

Så var det. Och så är det inte nu. I det ljuset är det mesta stort: att det går.

Min åkomma är av övergående art. Snart nog är det som förr igen. Allt det vardagliga tråkiga passerar. Men är det inte just i det där självklara, vardagstråkiga som livet verkligen visar sig. Det liv som går. Extravaganser kan man alltid ordna till, men att dag efter dag kunna göra det triviala, det är verklig storhet. För det är i det lilla det stora märks mest.

Tänk att varje dag vakna och bli varse att det inte går. Vilken skillnad att vakna och än en gång få uppleva: att det går. Varje stund där begränsningarna inte finns är stor. Eftersom det vardagliga är så mycket av livet, är det – faktiskt – där det mest märks när det blir annorlunda.

En tid är det annorlunda för mig. För andra är den tiden längre, kanske livslång. Men det finns alltid sådant som är vår vardags sysslor, sådant vi på något sätt gör och kan. Det är där det visar sig vilka möjligheter människan har till sitt förfogande. Möjligheten som är min upptäckt: att det går.