Ligger på soffan och läser. Mitt skadade ben har jag upplagt på soffans ena armstöd. Jag viftar lite behagligt på tårna, så där som jag vet att benet mår bra av. Cirkulationen stimuleras och säkert en del annat också.
Men egentligen ligger jag där och läser. Detta är på inget vis onödigt. Men är det egentligen det jag gör. Ja, det är det jag gör, men det är inte allt som sker. Det där tåviftandet, som jag gör samtidigt, det är bra för läkeprocessen i mitt ben.
Och då kommer jag att tänka på bibelcitatet: ”men Gud ger växten.”
Det finns något som pågår samtidigt, då vi gör det vi kan och det vi ska.
2 februari 2010
Samtidigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar