Låt tystnaden råda

När advokat Peter Althin var ombud för Anna Lindhs mördare sa han till en radioreporter att han inte hade något att säga om sin klient. Orsaken han angav var följande: ”Det läcker som ett såll i polis- och åklagarväsendet, det måste finnas någon som kan hålla tyst.”

Detta är vad jag tänker på då jag läser om Finlands regering som överväger att lagstadga om att bryta kyrkans tystnadsplikt. Det är en mycket dålig idé. Helt enkelt för att det måste finnas någon som kan hålla tyst!

Inom själavård i kyrkan gäller inte den anmälningsplikt som gäller för andra som arbetar under tystandsplikt (i vård och skola, t.ex.). Låt oss bevara och vara rädda om denna absoluta tystandsplikt. Börjar vi luckra upp och villkora den finns det inte längre någon som håller tyst. Det vore mycket olyckligt för människorna.

När uppgifter om kriminella oegentligheter kommer upp i själavårdssituationen ska konfidenten naturligtvis uppmanas att polisanmäla. Men beslutet är konfidentens, inte själavårdarens. Som jag sagt förut: för att anmäla saker finns andra forum.

Själavården är och behöver förbli ett möte i fullständigt förtroende där tystnadsplikten är absolut och pålitlig. Tystandsplikten är själavårdande.