Statistiken och uppdraget

Statistik har den fördelen att den kan hjälpa oss att få en överblick över saker och ting. Därför berättar artikeln i Dagen, som handlar om frikyrkotillhörigheten i Sverige, något intressant. (Inom parentes måste bara bruket av ordet ”frikyrka” ifrågasättas något, då det är svårdefinierat i en tid då alla kyrkor och samfund är ”frikyrkor” eftersom vi inte längre har någon statskyrka.)

Mest slående är naturligtvis den dramatiska minskningen av medlemmar i det som kallas frikyrkor. Under perioden 1985-2002 försvann en femtedel av medlemmarna. Allvarligt naturligtvis för den kyrka som vill nå nya människor och vara en aktör även i framtiden.

Sådana här siffror är belysande, men riskerar också att leda oss fel. Fel blir det då vår önskan och strävan blir att förbättra statistiken, att leverera bättre siffror i mätningarna över medlemsantal och liknande. Faktum är att sådana siffror egentligen är helt ointressanta för kyrkan, eller borde vara i alla fall. Kyrkans uppdrag handlar ingenting om siffror utan om att förkunna evangeliet.

Och det är på detta kyrkan behöver koncentrera sig. Då strävandena inte blir att få fler människor att komma till kyrkan utan all energi läggs på att förkunna Guds ord, då fullföljer kyrkan det uppdrag hon fått.