Ny är man inte länge

Mannen som ska döpas betraktar inte sig själv som direkt nykristen, han har varit med i 7 månader får vi veta. Det är helt rätt tänkt. Som kristen kastas man rakt in i livet som kristen (vad annars, livet pågår ju hela tiden), ny har man inte tid att vara. Dessutom: Nybörjare i tron är vi alla hela tiden – ända tills evigheten tar vid.

Utöver detta är kyrkans naturliga tillstånd tillväxt. Där är ständigt nya människor och man blir snabbt gammal i gården. Så att särskilja människor med epitetet ny är inte särskilt kristet.

Skriva för att lära

Lästa böcker:

Dysthe, O., Hertzberg, F. & Hoel, T. L. (2002). Skriva för att lära. Skrivande i högre utbildning. Lund: Studentlitteratur.

Ytterligare en skrivhandledning. Bra för sitt ändamål: som vägledning för nya akademiska skribenter.

Värdet av fiender

Det är en konst att se värdet i fiender. Har du ingen fiende – skaffa en! Det tvingar fram reflektionen om vem jag är vad jag gör, hur jag prioriterar och så vidare.

Bara hyllare, en stor fanklubb, är det värsta som kan drabba en människa. Det ger perspektivlöshet. Det göder högmodet.

Fiender och konkurrenter skärper eggen och tränar ödmjukheten.

Att skriva bättre i jobbet

Lästa böcker:

Ehrenberg Sundin, B., Lundin, K., Wedin, Å. & Westman, M. (1995). Att skriva bättre i jobbet. En basbok om brukstexter. Stockholm: Fritzes Förlag.

Detta är en bok om att skriva texter. Precis som titeln berättar. Det finns ett antal böcker av typen skrivhandledning. Av dem jag har läst tycker jag denna – eller i alla fall delar av denna – är en av de bättre.

Ett fynd, en gåva

Har idag jag gjort ett minst sagt udda fynd i soprummet: en kasse trattkantareller.

För den som tror på Gud är inte det där så svårt att förklara, kanske värre för den som inte räknar med någon större än sig själv.

Så är det nämligen, tron har sina praktiska och förenklande fördelar.

Ny dag

Det är en dag imorgon också. En dag då somligt av det som pockar på uppmärksamhet idag inte kommer vara aktuellt. Om man tänker en stund på det, kommer man upptäcka att det är sant och att det är skönt.

Bibeln uppmanar oss att inte göra oss bekymmer eftersom var dag har nog av sin egen plåga.

Just det, precis så!

Kristendom i skolan

Glädjande att regeringen ser värdet i att kristendomen har en särställning i skolans religionsundervisning. Kristendomen är vårt kulturarv. För att förstå oss själva, vårt land, vår historia, och därigenom kunna förstå andra, behövs kunskap om kristendomen. Det är på inget vis religiös propaganda. Den konfessionella undervisningen i respektive religion får kyrkor och andra religiösa sammanhang stå för. Skolan ska bjuda kunskap, inte evangelisera utan undervisa. Därför behövs undervisning i religion i allmänhet och kristendom i synnerhet.

En tidig morgonstund

Om man helt utan anledning råkar vakna onödigt tidigt en söndagsmorgon kan man välja att bli irriterad för att man berövats en sovmorgon. Eller så kan man bli glad över att ha fått en morgonstund att njuta av.

Jag väljer att bi glad, för det är så mycket trevligare än att bli irriterad.

Tänk, en morgon då mörkret fortfarande omsluter omgivningen och sprider avskildhet och ro. Tänk, känslan av att ha gott om tid. Tänk, möjligheten att välja vad man ska göra: äta frukost i sängen, läsa en roman, lyssna på något missat radioprogram, låta tankarna vandra fritt, gå omkring och småpyssla, ligga och dra sig precis hur länge som helst, titta ut i mörkret, njuta av lugnet. Eller något annat.

Att vakna onödigt tidigt en söndagsmorgon är inte bortkastat. Tvärtom är det en tillgång att glädjas åt, att njuta av. I alla fall om man vill.

Stort, smått och glädje

Det gäller att glädjas åt det lilla säger vi ibland. Ja, vad annars? Säger jag. Det är ju – ofta eller kanske till och med oftast – det lilla som är det stora. Det är just det man upptäcker då man gläds åt det lilla (stora). Dessutom: Om man skulle hålla på och vänta på det stora (hur man nu vet vad det är) innan man kan glädjas, finns risken att man går genom livet utan glädje. Det är dumt att chansa, bättre då att glädjas åt det som finns. Vare sig vi kallar det litet eller stort.

Hösten hörs så väl

Jag har redan sagt det, men säger det igen: Hösten är en mycket sinnlig årstid.

Sitter en tidig kväll och kurar vid den enda lysande lampan. Ute är det mörkt – jag ser det, jag känner det. Höstvindarna blåser runt huset, det viner och prasslar av torra löv. Jag hör att det är höst.

Hösten den hörs, den syns, den känns, den doftar. Och den smakar. Till exempel som ett saftigt svenskt rött äpple.

Den tidsfrist vi behöver

Vaknar på natten, tänder lampan som hastigast och tittar på klockan. Blir lättad. Den visar sig vara ungefär ett, vilket betyder flera timmars frist tills det är dags att gå upp.

Är det inte just det vi vill ha: tidsfrist?

Är det inte just det vi har fått: tidsfrist?

Tidsfrist som gåva därför att Gud valt att låta oss leva våra liv och inte ta ut rätten att döma oss för våra synder.

Livet är en tidsfrist, värt att ta vara på. Precis som de där timmarna på natten då man tycker att man fått extra sovtid till skänks.

På det fjärde ska det ske

Lästa böcker:

Ingemarsson, K. (2002). På det fjärde ska det ske. Månpocket.

Denna bok köpt billigt på secondhand visar sig vara Ingemarssons debutroman. Den är inte toppenbra, men fungerar som förströelse på resor och i sjuksängen, då när man vill ha något lättsamt.

Blommar för hoppet

Fick ett vykort häromdagen. Det var ett tack. Ett tack för en sorgeuppvaktning. Eller så heter det förstås inte – sorgeuppvaktning. Men hälsning då, sorgehälsning. En sådan man skickar i anslutning till att någon dött. Kortet är ett tack från de sörjande. Och kortet är det bästa val jag kan tänka mig i den situationen. Att det är det bästa tänkbara slår mig, nej drabbar mig, direkt då jag ser kortets motiv. Kortets framsida pryds av några maskrosor i fröställning.

Maskros med mogna frön villiga att slippa loss, färdas vart än vindarna för dem. Frön villiga att överlåta sig, villiga att dö för att kunna slå rot någon annanstans.

Det är så det är med döden. När livet på jorden tar slut, finns det ett frö som blir kvar. Det är fröet till något nytt.

Den överblommade maskrosen är hoppets blomma.

Livet och ögonblicket

Betänk att det är ögonblicket som är den tillräckliga tid som behövs. Fråga den som råkat ut för det hemskaste. Fråga den som råkat ut för det lyckligaste. Det var på ett ögonblick det hände. Att vi vågar leva ett ögonblick i taget – vilket vi ju är tvungna att göra för att kunna leva – det är allt det mod som krävs för att klara av livet.

Sinnenas årstid

Hösten är en mycket sinnlig årstid. Sinnlig i meningen att den rör vid sinnena på ett speciellt sätt. Vi har alla färger som överväldigar oss. Men inte nog med det. Det finns så mycket annat av sinnlighet i hösten. I dag blev jag varse hur barndomens höstar luktade, då det höstgrävdes i trädgården. En bonde harvade sin åker och jag kände doften av fuktig höstjord. Samtidigt prasslade höstlöven i sina kulörta samlingar, som när en fängslande bok tillryggaläggs sida för sida. Ljuvligt!

Hösten är sinnlig. Hösten är poetisk.