Hittar ett kuvert i brevlådan. Det är fullklistrat med gamla frimärken och adresserat med en handstil jag inte kan identifiera.
Vrider, vänder, tänker, men kan omöjligt komma på vem det är som skrivit till mig. Att innehållet är ett julkort anar jag – det är ju den tiden.
Efter en stund öppnar jag och överraskas av det självklara: julkort från en pysslig vän som gjort kortet själv.
På något sätt känns den där spänningen, som ovissheten bjöd på, som ett slags extra omsorg. Kortet och hälsningen gjorde mig så glad. Den var oväntad och ändå inte särskilt överraskande.
Den var precis det man önskar att julhälsningar och andra hälsningar ska vara: glädjespridande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar