Att misströsta, är det att missa trösten?
Är det när vi är oförmögna att se trösten, som vi missar den och därför misströstar? Ja, kanske. Men varför räcker då inte viljan att se trösten, för att verkligen se den? Ja, inte vet jag.
Att misströsta är som att ge upp hoppet. Hur blir man som Abraham, om så bara för ett ögonblick? Om honom berättas att när allt hopp var ute hoppades han ändå. Han missade tydligen inte trösten. Men hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar