Gamla testamentet i Bibeln är fyllt av berättelser som alla
i grund och botten ser likadana ut. De är typiska berättelser om ett folk som
lovat att följa Gud, men som inte alltid håller sitt löfte.
Jag känner igen mig så väl i de där berättelserna . För
också jag har valt och lovat att följa Gud, men jag misslyckas så ofta.
Det är inte i det stora jag misslyckas, jag lämnar inte
tron, trons gemenskap eller övertygelsen om att Gud är världens skapare och min
frälsare och räddare.
Det är i detaljerna det brister. Detaljerna, som är vardagens
uttryck för tro och överlåtelse.
Gång på gång – ständigt! – behöver jag återvända. Och det
gör jag också, jag återvänder. Frågan är till vad.
Vid en rannsakan av mig själv upptäcker jag, smärtsamt nog,
att det är jag själv som drar mig bort ifrån Gud i detaljerna. Jag fokuserar på
mig själv och mitt eget istället för det större och viktigare som är Gud. Det
är också mig själv jag återvänder till. Jag faller in i mina egna intressen av
mig själv och mitt eget. Gång på gång. Jag återvänder alltså till det som drar
mig bort ifrån det som jag egentligen vill. Vansinne!
Jag önskar att återvändandet ofta, ja alltid, var till Gud. En
nåd att be om: förstånd att gå från mig själv till Gud, att nöta upp en väg och
en vana att alltid välja den väg som går till Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar