Ge oss i dag vårt bröd för dagen
som kommer
Så läser vi i Matt 6:11 och det är sammanhanget när Jesus
introducerar bönen Fader vår för sina
lärjungar. Anspråken är små: endast för nästkommande dag bekymrar sig bönen.
Längre perspektiv än så verkar inte vara angeläget att ha när Jesus ger
exemplet på bön.
I Gamla testamentet finns liknande tankar. När Israels folk
befann sig i öknen, på vandring från Egypten till löfteslandet, försåg Gud dem
med mat. Det var manna de fick att äta och det låg på marken varje morgon. De
fick instruktionen att samla så att det räckte för dagen, men inte mer.
Bekymmer för mer än den allra närmaste tidsrymden ingick inte instruktionerna
från Gud.
I Psaltaren finns en välkänd psalm som talar om Guds ord som
att ”ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. En lykta är en
ganska liten ljuskälla. Den lyser upp lagom mycket för att kunna ta ett steg.
När man tagit det steget lyser lyktan upp tillräckligt för nästa steg, och så
vidare. Guds ord, de instruktioner vi har för livet, ger oss just bara det där
som krävs för nästa steg. Mer än så behövs inte, enligt Gud.
Alla de här exemplen på kortsiktigheten i den kontroll som
Bibeln uppmanar oss till hänger samman med att tro ganska lite handlar om
försanthållande av ett antal påståenden och väldigt mycket om tillit till Gud.
Bibeln visar oss exempel på människor som uppmanas och tvingas lita på Gud, ett
steg i taget, en dag i taget. Låt deras exempel bli till uppmuntran. Det går
att tro, det går att lita på Gud på detta lilla sätt, ty om nästa steg blir
rätt, om jag bara får hjälp för idag, så kommer livet att fungera. Idag har jag
endast nytta av hjälp för dagen, för nästa steg. Hjälpen som hör till en
tidpunkt långt fram har jag ingen som helst nytta av idag. Budskapet från Gud
är så klokt. Gud vet vad vi behöver både för att kunna leva och för att kunna
tro. Tillit var ordet.
När Jesus talar om att vi inte ska göra oss några bekymmer
är det förstås precis samma sak han är inne på: tilliten till Gud.
Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck
att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan
och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte
och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda
mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin
livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer.
De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin
prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen,
som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt
er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta?
Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna
efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans
rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför
inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har
nog av sin egen plåga. (Matt 6:25–34)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar