Jag gör ofta anteckningar när jag läser böcker. Anteckningar
om sådant som just då talar till mig på något sätt. Efteråt är det inte allt
som jag antecknat som talar lika tydligt, men ofta tycker jag mig finna något
klokt i de där nedtecknade raderna. När jag får lust delar jag med mig av
sådana anteckningar – nya eller gamla – här i bloggen. Som den här från
läsningen av Tankar om Herrens hus av
Caroline Krook (s. 16):
Bön är inte ett sätt att slippa
enklare undan. För mig betyder bönen en livsform där jag står i ett oupphörligt
samtal, inte om det som möter, utan med den som möter. Någon som gått före och
lovat att vara med.
Inga nyheter, men sådant som man ständigt behöver påminna
sig om. Det är så självklart att det riskerar att bli osynligt och obrukat. Det
vore synd för en sådan möjlighet som bönen erbjuder finns ingen annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar