Det goda med hemlängtan

Caroline Krook skriver i Tankar om Herrens hus (s. 172f) om prästen och sångförfattaren J.O. Wallin att han ofta led av hemsjuka, det vill säga längtade till det eviga hemmet i himlen. Hon skriver om inskriptionen på hans gravsten, som vittnar om hans längtan. Vackert tycker jag.

Jordens Oro Wiker

för den frid som varar,

graven allt förlikar,
himlen allt förklarar.

Idag talar vi inte så ofta om att vi längtar hem, men däremot om att vi längtar bort. Bort från mindre uppskattade årstider, bort från ett tråkigt liv, bort från invanda mönster, bort från välkända platser och så vidare. Visst kan man drömma, visst kan man önska, visst kan man sträva. Men alla de där tankarna och vägarna som handlar om att man vill komma bort från något de för just bort. Vad människan istället behöver det är att komma hem. Hem dit där vi inte längre behöver söka för vi har kommit dit vi längtat. Vi behöver väcka liv i J.O. Wallins hemlängtan och göra den till vår egen. Det är inte vägen bort som för rätt utan det är den vägen som Jesus är som för hem, hem till Gud.