Gratis är gott

På påskdagen stod jag i en kassakö och avhörde ett samtal mellan ett halvstort barn och dennes pappa. Barnet antog att något som låg i en korg vid kassan var gratis, varpå pappan upplyste att det inte finns något som är gratis. Barnet replikerade då med att fråga varför ordet gratis finns om det inte finns något som är gratis. Pappan försökte då mycket tappert ge ett exempel på vad gratis innebär och nämnde att man kan få något gratis när man köper en viss vara. Han konstaterade då att det som är gratis är villkorat, man måste köpa något annat för att få det som är gratis. Huruvida barnet var nöjd med denna förklaring fick jag aldrig veta.

Detta är ett intressant samtal, tycker jag. Bland annat för att det tycks finnas en naturlig intuition i oss att språkets ord måste ha bärighet i verkligheten för att ha ett existensberättigande. Om det inte finns något som är gratis har vi ingen nytta av ett ord som betyder ”gratis”. Helt rimligt tänker jag, vad ska vi med ord till som inte fyller någon funktion? I så fall blir det vad vi brukar kalla för nonsensspråk, ungefär som nonsenstexten Lorem ipsum.

Under det där samtalet, som jag hörde i kassakön, var jag nästan direkt beredd att vända mig om och säga: ”Jo, det finns något som är helt gratis, och det är Guds nåd.” Eftersom det dessutom var påskdag hade det passat in till och med i kyrkoårets ordning att jag gjorde det. Men jag föll för frestelsen att lyssna mer, för att höra hur det hela skulle fortsätta. Det var då jag fick höra det där tafatta försöket att förklara att gratis är villkorat och endast det man får på köpet när man betalat priset på något annat.

Men faktum är att det finns något som är gratis och inte bara något villkorat som man kan få på köpet. Det är Guds nåd. För den har någon annan, nämligen Jesus, redan betalat priset (sitt eget liv, tyngt av bördan från våra synder och dess konsekvenser).

Språkets ord betyder något. Gratis är i grunden samma ord som nåd. Nåden är faktiskt ovillkorat gratis, hela året runt.