Vi kan inte skiljas

Ann Heberlein kan inte skiljas, alltså måste Gud och hon jobba på sin relation.

I DN lördag (2015-04-04) finns en intervju med Ann Heberlein med anledning av hennes nya bok: Gud om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig. Det är i den intervjun man kan läsa att Heberlein och Gud inte kan skiljas och därför måste arbeta på sin relation.

Även om Heberlein och jag kanske inte har samma skäl till att vi inte kan skiljas från Gud tycker jag om den där formuleringen. Det finns saker i livet som inte går att ändra på utan man måste hitta ett sätt att hantera dem. Relationen till Gud är definitivt en sådan sak. Den går inte att strunta i. Den tvingar sig på, pockar på uppmärksamhet, kräver sin omvårdnad, och blir det som livet hela tiden kretsar kring eftersom den kräver så mycket uppmärksamhet. Här finns allt vårt hopp, all vår tillit, hela vår framtid. När man en gång har accepterat Guds önskan att dela våra liv kan man inte skiljas. Även om många försöker krångla sig ur relationen är den ett åtagande för livet.

Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. (Rom 8:31–39)