Att läsa Imre Kertész

Nåddes idag av budet att den ungerske författaren Imre Kertész dött. Han fick nobelpriset i litteratur 2002 och det var i samband med det som jag upptäckte honom. Och föll pladask.

Av allt jag har läst (vilket förvisso är försvinnande lite med tanke på all världens litteratur) står Kertész i en egen klass i toppen. Han har en begåvning att uttrycka sig som tar andan ur mig. Med textens uppbyggnad, ordvalen, meningarnas längd och en hel massa andra rent visuellt verbala uttryck fångar han något av världen och livet som får mig att hålla andan medan han berättar. Detta gör att Kertész, enligt min mening, endast kan läsas i bokform. Något han i och för sig delar med alla goda författare. Man måste se texten med sina egna ögon för att uppfatta dess briljans.

Eftersom jag är så ohämmat förtjust i Kertész texter har jag girigt sparat en av hans böcker olästa genom åren. Detta enbart för att jag inte vill förstöra möjligheten (som man bara får en gång) att läsa en bok för första gången. Att uppleva en av Imre Kertész böcker för första gången. Men kanske har det nu blivit dags att läsa. Jag har i alla fall plockat fram boken ur bokhyllan och lagt den på köksbordet.

Fågelsång

Lyssna! Denna morgon hör jag fågelsången genom de välisolerade fönstren i huset där jag bor. Jag känner mig omedelbart lycklig.

Dagen mitt emellan

Denna vecka, den som leder fram till påskhelgen, brukar kallas för stilla veckan. Så stilla blev den dock inte med tanke på terrordåden i Bryssel i tisdags morse. Det blev en vecka av sorg, förtvivlan, osäkerhet och rädsla.

Idag är det påskafton, dagen mellan långfredag och påskdag. Det är den dag som för Jesus lärjungar präglades av sorg över att Jesus dött, förtvivlan över att inget blev som de hade tänkt, osäkerhet över hur det gått med allt de hade trott på och, förstås, rädsla inför framtiden.

Idag är dagen om vilken Peter Halldorf skriver så här i boken Heligt år (s. 143f):

[E]n dag i solidaritet med alla som upplever Gud som död och frånvarande, de som kämpar med sin tro, de som förlorat tron, de som inte kan tro. Alla som lever dagen efter långfredagen – men inte dagen före påskdagen.

Det har varit en hemsk vecka för så många människor. Idag får vi förenas i solidaritet med varandra. För alla oss som vet, lyser redan det hopp som tänds imorgon på påskdagen: Ljuset finns där, Jesus lever!

En lång fredag med stora möjligheter

Långfredag. En dag som förr i tiden vädjade om stillhet och allvar. Affärerna och andra etablissemang höll stängt hela dagen och människor förväntades ta det lugnt. Idag är det inte så, utan affärerna, restaurangerna, biograferna och allt det andra har öppet i stort sett som vanligt. Och människorna, ja de lever som om det vore en vanlig dag.

Man gör förstås som man vill men jag tänker att det knappast kan vara fel att faktiskt ta en dag ibland då man bromsar in litegrann, plockar fram eftertänksamheten och funderar över det som är allvarligt och viktigt i livet. Till exempel sådant som liv och död, vart jag är på väg och vad jag gör med den tid jag fått i livet.

En sådan långfredag kan bli en dag som påverkar resten av livet istället för att bara bli en dag lik alla andra. Vanliga dagar är det gott om i livet, men ibland behöver vi en ovanlig dag för att ta ut riktningen för alla de vanliga dagarna. Långfredagen ger oss ett sådant tillfälle: istället för en vanlig dag kan det bli en ovanlig och viktig dag.

Sorg och hopp

När jag såg dagens datum slungades jag många år bakåt i tiden, ända till de händelser som gjorde denna dag till en minnesdag. En sorgens minnesdag. Det är sorgligt och påminner så smärtsamt om livets och vänskapens ändlighet.

Men så lyfter jag blicken och ser de dagar som ska komma. Påsken. Då är det återigen dödens minnesdag. Men det är också uppståndelsens glädjedag. Den dag som berättar att döden inte är slutet. Det finns inget slut, bara evigt liv.

Med den lyfta blicken, som ser framåt, blir minnet från dåtiden löftet om framtiden. Dödens udd är bruten – livet segrar!

Sinnesro

Sinnesrobönen är välkänd. Den används i behandlingen inom AA och liknande organisationer. Vad jag faktiskt inte visste var att det finns fler verser än den första, som är den som är känd. Någonstans hittar jag dessa fyra verser, som jag ivrigt sparat i mitt arkiv. Att vända sig till Gud och uttala tron i orden

att lita på att Du gör allt väl om jag överlåter mig åt din vilja

är det som skänker människan verklig sinnesro.

SINNESROBÖNEN

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Hjälp mig att leva en dag i taget,

att glädjas åt ett ögonblick i sänder och

att acceptera motgångar
som en väg till frid.

Hjälp mig att – likt Jesus –
ta denna syndiga värld precis som den är,

inte så som jag önskar att den skulle vara,

och att lita på att Du gör allt väl
om jag överlåter mig åt din vilja.

Ge mig nåden att få leva

någorlunda lycklig i detta livet –

och i fullkomlig salighet

tillsammans med dig i det tillkommande.

(Översättning: Lars-Åke W. Persson)

Tid, stress och Gud

Det händer att jag funderar över vår stress över tiden och tron på en oändlig Gud. Och så tänker jag att det med en tro på en oändlig Gud är helt onödigt att vara stressad över tiden. Tiden är ju bara en begräsning för jordelivet som inte har med det eviga perspektivet att göra. Tiden går så fort som den gör och vi påverkas av den i samma hastighet. Med fokus på Gud blir det som har med tiden och stressen över den att göra så litet och oviktigt. Stress är oviktigt, Gud är viktig.

Inte alls perfekt

Man behöver inte vara perfekt. Eftersom det inte går att vara perfekt. Det är en totalt fåfäng strävan. Så vi slipper.

Julblomma

Något som verkligen inte är ett vårtecken är julblommor. Ändå är det just en julblomma som i dagarna slagit ut i mitt hem. Det är tredje omgången med blommor på en amaryllis som jag fick före jul. Jag gillar att julblomman inte bryr sig om vilken tid på året det är. Med sin blomning nu, i vårmånaden mars, vittnar den om att julens budskap alltid är aktuellt. Hela året om är födelsen av Guds son det viktigaste som hänt i världen. Tack amaryllisen för påminnelsen!

Morgonvana

Fåglarna sjunger om morgonen. De ber sina böner.

Skuldsanering

Skulder man inte kan betala är alltid för stora. Livets obetalbara skuld är att vi inte räcker till, att vi kommer till korta, att vi syndar. Nåden betalar den skuld för livet som vi inte kan betala.

Noterat

En dag noterade jag detta:

Idag grät jag till frukost. Tårar som var någon annans och ändå mina.

Leva livet

Ibland har man så fullt upp med livet att man inte hinner leva. Då får man påminna sig om att leva genom allt det där som är livet.

Vår!

Våren är här!

SMHI meddelar att våren nu har nått huvudstaden. Jag konstaterar att det stämmer. När jag kommer hem i den begynnande skymningen hör jag fåglarna kvittra för första gången i år.

Det är bra med tydliga besked. Det går att mäta och på matematisk väg konstatera att våren nu är här. Dygnets temperatur uppfyller de kriterier man satt upp som definition på våren. SMHI gör det enkelt för oss. Vi behöver inte fundera utan nu vet vi besked. Våren är här.

Med många andra saker i livet är det långt ifrån så enkelt. Våren kan man mäta och räkna sig till, men det mesta hamnar utanför matematiken och det mätbara.

Även om våren är trevlig och välkommen konstaterar jag att det förmodligen är allt det där som inte enkelt kan mätas och kontrolleras som ger livet dess stora dynamik. Men för att orka stå ut med den oberäkneliga dynamiken behövs något som är enkelt och exakt. Därför är våren en trygghet för oss. Den skapar lugn och harmoni mot vilket det övriga i livet att luta sig. Så: välkommen till oss kära våren!