5 januari 2008

Religiöst
Det är gott om uppgörelser. Svenska Dagbladet har – återigen – haft en artikelserie om andlighet och där har till exempel en avhoppad pingstvän kommit till tals. Jag är inte ute efter att tysta de kritiska rösterna eller negligera de sargade själarna, men varför är det bara denna bild som tecknas, såväl i media som i skönlitteraturen? Den är faktiskt inte rättvisande. För hur häpnadsväckande det än kan tyckas i ett upplyst, sekulariserat, postmodernt samhälle, finns det människor som har andra upplevelser, som gör andra val, som kan berätta helt andra berättelser. Om dessa hör vi föga.

Men kanske lyder publiceringen under en agenda där religionen ska tystas. Trots att detta knappast är tillbörligt i en stat som kallar sig demokratisk och vars lagar innehåller både religionsfrihet och yttrandefrihet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hejsan igen!
Ja du religionsfrihet blir religionsfrihet i fel format (man är inte fri att utöva religion eller uttala åsikter om det man tror på... Sverige är Religionsbefriat - och inser att de då istället är fångna av något annat... för något står väl även Sverige för... o de är därmed fångna under det...). Demokrati går det bra att säga att Sverige är... men ibland funderar jag om Sverige verkligen är demokrati... Än så länge är vi det, men var är det på väg? Och ändå förvånar det mig inte att det utvecklas åt detta håll... då vår Bibel redan sagt oss det... och mer därtill....
Kram
Junia

lilamonica sa...

Ja, det är intressant det där med att den stora toleransen bara räcker till tolerans för vissa saker. Det är också intressant att det som man säger att man inte bryr sig om (religion), kan irritera så många så mycket.