Då jag berättar att jag bloggar händer det att jag uttrycker mig så här: ”Jag skriver inte om vad jag gör, men en del om vad jag tänker.”

I beskrivningen av mig själv här på bloggen har jag skrivit att jag ”gillar att tänka, fundera, skriva, läsa och tänka.” Det är visserligen ingen inbördes rangordning i de där intressena, men förmodligen inte heller någon slump att ”tänka” både inleder och avslutar raden.

Antar att dagens bloggande är påfallande avslöjande. Även om jag endast redovisat ett axplock av dagens tankar och funderingar, visar inläggen en viss spännvidd, inser jag. Exempel på vad jag tänker alltså, och vad är mer avklädande än tankar.

Då jag hämtade ut mitt nya körkort och fick se mig själv och möta min egen blick, drabbades jag av det där som händer ibland då man ser ett fotografi av sig själv. Tanken att det där är inte jag, så där ser inte jag ut. Nu finns ju möjligheten att fotografierna inte ljuger fullt så mycket som man stundom hoppas, så den där bleka, vithyllta varelsen på mitt körkort är förmodligen jag. Till detta fann jag två alternativa förhållningssätt: det ena att jag är tråkig och ful, det andra att jag är sofistikerad och vacker.

Istället för att se mina tankeflagor till inlägg som generande avslöjande väljer jag att se dem på samma sätt som mötet med mig själv på körkortsfotot: sofistikerat och vackert!

Fast det är klart, uppenbart är att det är tänker jag gör, och alltså skriver jag i allra högsta grad om vad jag gör. Får nog fila lite på min reklamslogan.