Efter en lång dag med cykling fram och tillbaka och däremellan prat och sång är jag nu trött och törstig. Behöver fylla på med vatten och vila. Ganska självklart egentligen. Men kanske just därför också så lätt att glömma bort att inte bara kroppen behöver sitt utan även det inre behöver få släcka sin törst och hämta kraft i vilan. Kanske är det just om detta en av kvällens sjungna sånger handlar, till uppmuntran och utmaning.

Lord, I will lift my eyes to the hills.
Knowing my help is coming from You.
Your peace You give me in time of storm.
You are the source of my strength,
You are the strength of my life.
I lift my hands in total praise to You.
Amen.