Facebook
Så har jag då fått min första inbjudan till Facebook. Facebook är en av de där många gemenskaperna (community är ju ett vedertaget ord, men det är så tråkigt att inte kunna använda svenska ord när det är svenska jag talar, så jag säger gemenskap) på nätet, där man – om jag fattat saken rätt – kan lägga in foton och annat material om sig själv och så skapa en grupp av människor som får tillgång till detta. Det tycks vara av inte så liten betydelse att ha många vänner på Facebook. Och då gäller det väl att erbjuda alla man kan komma på att man har något slags relation till och hälsa dem med: ”I want to add you as a friend.”

Exakt vad själva gemenskapen handlar om har jag ännu inte riktigt förstått. Alla kan, när de vill, ta del av samma material därför att de är med på samma lista, och de är med på samma lista därför att de har en eller annan, nära eller avlägsen, koppling till den som skapat hela material- och listkollektivet. Det är ju onekligen en del gemensamt där och därmed förmodligen en gemenskap.

Fast kanske är det just här det börjar bli praktiskt att istället använda det engelska ordet ”community”. Helt enkelt för att det har en lite vidare betydelse än vad svenskans gemenskap kanske uppfattas ha. Community kan vara en gemenskap, men också ett samfund (fast det låter lite religiöst) eller brödraskap (fast det låter nästan lite kriminellt) eller helt enkelt samhälle (och det låter ju tryggt och bra).

Samhälle kanske är ett ganska bra ord; förenade av att dela samma sammanhang, men utan att nödvändigtvis känna varandra eller ha så mycket gemensamt utöver det att man ingår i samma community. Kanske ska se till att bli ”added as a friend”, trots allt. Fast vad är jag då, om det är ett samhälle jag söker tillhörighet i? Asylsökande?