Små fötter
Jag sitter i mitt rum och hör ljudet av små fötter. Det är småfåglarna som promenerar på fönsterblecket utanför fönstret. Vad det är de finner så trevligt just där, vet jag inte. Men jag vet att jag tycker om att höra dem där.

De blir som ett sällskap i den tystnad som gör att ljudet av deras trippande kan tränga fram till mig. De blir också ett sällskap i nyfikenheten, upptäckarlusten och upprepningens nöje. För det är inte första gången de lika ihärdigt utforskar den lilla platsen i världen som utgörs av nischen utanför mitt fönster.

”Storebror ser dig” gäller inte här, utan här är det småfåglarna som ser mig. För de inte bara trippar omkring på fönsterblecket utanför fönstret, de kikar också in ibland och ser mig. Att vara iakttagen av småfåglarna är också ett sätt att vara sedd av någon.