Mitt i ett onödigt stort informationsflöde, där många frågor som inte sökt sitt svar ändå får ett svar, söker jag det enkla och monolitiska.

Lyssnar till hackspetten igen, så enkelriktad och koncentrerad i sitt görande. Allt medan min tanke och uppmärksamhet far än hit, än dit på jakt efter allt och ingenting.

Det tycks lida sådan brist på värde detta flackande, samtidigt som det tycks vara en påtvingad förutsättning för livet i en splittrad värld.

Vill slippa bruset, intrycken och perceptionens överhettning. Längtar med Tomas Tranströmer till: En gång då jag är död och äntligen får koncentrera mig. (Ur ”Svar på brev” i Det vilda torget, 1983.)