På min cykeltur
På min cykeltur norrut trampar jag, som vanligt, i egna tankar, när jag plötsligt möter en annan cyklist på den av trottoaren avdelade smala remsan till cykelbana. Vi undkommer konfrontation, men jag får lite nytt att tänka på.

I Korea sätter man sig inte mittemot sin vän vid bordet, man sätter sig bredvid. Inte alls som vi är vana således. Det finns något vackert i det där. Med sina vänner är man jämsides, man har blicken i samma riktning och är på väg åt samma håll.

Det är FN-dagen idag, så jag gör ett hembesök under en av dagens pauser. Jag går till FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjöld och besöker honom vid hans grav. Inte för att jag tror att han är där, men i alla fall. Det är min enda möjlighet till ett fysiskt möte med honom. Annars umgås vi huvudsakligen i andanom. Väl där blir jag kvar en stund, är närvarande, småpratar lite. Och självklart placerar jag mig inte mittemot, utan bredvid, vännen Dag.

Så byggs kanske världsfreden bättre bredvid än mittemot. Människor bredvid varandra mot ett gemensamt mål, inte mot varandra på väg åt olika håll. Kanske borde vi sätta oss bredvid varandra nästa gång och låta vårt möte vara på väg mot samma framtid.

”Skall nu han försöka lära mig!” – Varför inte? Det finns ingen av vilken du inte kan lära. Inför den Gud som talar i alla är du alltid i Första förberedande. (Dag Hammarskjöld i Vägmärken)