Varför
Varför är vi så rädda för orden, för språket, för talet? Varför så rädda för mötet som orden tvingar oss till?

Orden diskursiverar oss (oavsett om vi vet om det eller inte) och plötsligt kan vi finna oss inskrivna i sammanhang vi inte vill synas tillsammans med.

Det finns en sådan påtaglig makt i orden. I ordens beskrivningar finns det vi fyller dem med. Denna fyllning beror av oss som använder orden, av situationen de används i och – inte minst – av i vilka kombinationer de används.

Det är genom orden som världen styrs.

Det finns något både avslöjande och nödvändigt i att använda orden. Den makt de har över oss är att de gör oss till fångar i diskurser vi inte valt, men som vi genom orden gjort till våra. Så utövar vi vår makt över oss själva och vårt sammanhang.

Något alternativ till detta finns knappast, ty även tystnaden handlar om orden, om ordlösheten. Orden finns där i tystnaden genom sin frånvaro och så kan vi aldrig ställa oss fria, oberoende eller neutrala till orden.

Orden är allt vi har för kommunikationen, att beskriva, förklara och bortförklara med. Det är väl därför orden har sådan makt och är så skrämmande – det är vår tillägnelse och användning av dem som avslöjar vilka vi är.