Tjugotredje söndagen efter Trefaldighet
Dagens bibeltexter: Jes 64:6-9; Ef 4:29-32; Matt 18:21-35; Ps 78: 35-39

Vi har alla blivit som något orent, en nedsölad dräkt är all vår rättfärdighet. Vi vissnar alla som löv, och likt vinden sveper våra synder bort oss. Ingen åkallar ditt namn, ingen vaknar upp och håller sig till dig. Du har dolt ditt ansikte för oss och utlämnat oss åt våra synder. Men du, Herre, är vår fader. Vi är leran och du har format oss, vi är alla ett verk av din hand. Låt inte din vrede rasa, Herre, minns inte för evigt våra synder. Se på oss, vi är alla ditt folk. (Jes 64:6-9)

Denna bön och syndabekännelse talar om syndens och förlåtelsens inverkan på våra liv. Synden gör oss orena, förstör rättfärdigheten, och sveper iväg oss, hemlösa som höstens vissna löv. I synden kan vi inte se Gud, han döljer sitt ansikte för oss.

Bönen om förlåtelse förändrar förhållandena. Förlåtelsen ger upprättelse, omformning och nystart. Åter får vi se Guds ansikte och formas av Guds hand. Den hand som är den enda plats där vi är verkligt hemma, eftersom den handen en gång skapade oss.

När Gud ser till oss, skänker förlåtelsen, formar oss efter sin vilja och gör oss rättfärdiga, blir vi del i Guds folk, de människor som har Gud till sin Herre. Och Gud ser till oss, då vi vänder oss till honom.

Fader, jag överlämnar mig åt dig, gör med mig vad du vill.
Vad du än gör med mig tackar jag dig.
Jag är redo till allt, jag är med på allt.
Må bara din vilja ske med mig och med allt du skapat;
jag önskar ingenting annat, min Gud.

Jag lägger mitt liv i dina händer,
jag ger dig det, min Gud,
med all mitt hjärtas kärlek,
för jag älskar dig,
och det är ett behov för mig
att få ge mig,
att få överlämna mig
i dina händer utan förbehåll
med oändlig förtröstan
ty du är min Fader.
Amen
(Charles de Foucauld)