Tvättmaskinen
Medan tvättmaskinen snurrar och gör tvätten ren, tänker jag på min relation med Gud. Jag står ju inte och tittar på tvättmaskinen då den arbetar. Jag kontrollerar inte att den fyller på vatten som den ska, snurrar och tvättar som den ska. Nej, jag lämnar den, stänger dörren och ägnar mig åt något annat, jag litar helt enkelt på att tvättmaskinen gör sitt jobb. När det gäller Gud är det lätt gjort att ägna sig åt att kontrollera. Att först lämna över till Gud att sköta det som bara Gud kan sköta, men sedan inte riktigt lita på att det blir gjort, utan vara där och kontrollera att allt går rätt till.

Nu kan ju Gud i inget avseende jämföras med en tvättmaskin, men om jag nu kan lita på att tvättmaskinen, som bär alla människornas begränsningar, kan utföra det den ska, borde jag kunna lita på Gud som har skapat både människan och förutsättningarna för uppfinnandet av tvättmaskinen. Gud, som är den Ende som verkligen kan göra något av betydelse.