Tystnad
Får ett brev som ger anledning att fundera över tystnadens fenomen. Den tystnad som är mer än frånvaron av ljud och mer än avsaknaden av fysiska intryck.

När är det egentligen tyst?

Inte ens orden, som jag tycker så mycket om, håller tyst – i synnerhet inte orden. Och då blir ögonens vandringar över boksidorna och tankarnas inre resor inte heller tystnad, utan bara frånvaron av fysiska ljud.

Hur tänker man tyst?

Tystnad är inte bara frånvaro, tystnad är också närvaro. En närvaro som framträder i frånvaron. Men sällan, mycket sällan, noteras den i närvarolistan.

Ord ur ett mejl jag fått, rad ur en dikt av Tomas Tranströmer och en händelse vid en sjö dröjer sig kvar.

”Den otämjde”

”Det vilda har inga ord.”

Den tysta tystnaden. Att längta efter.