Den tidlösa dagen
Dagen då klockorna stannade, det är idag det. Upptäckte att väckarklockan stannat på strax efter sju. Eller det var så mycket den visade då jag noterade att den visade fel, sedan dess har de rört sig lite – trots att den stannat – och visar nu cirka 19 minuter över sju. Den här dagen tycks alltså gå väldigt långsamt.

Samtidigt har jag sett dagen gry, solen lysa upp och låta världen glänsa lite, och snart kommer solen förmodligen att vända tillbaka till sin vila inför en morgondag. Jag har ingen anledning att tro att solen ska stå stilla bara för att klockan gör det.

Dagens andra stillastående tidmätare är kökets äggklocka. Den valde att inte stå ut med min städning, så då jag gnodde på den, för att få bort smutsen som samlats, lämnade siffrorna displayen. Om den går att rädda till fortsatt verksamhet återstår att se. Men inte slutar tiden att mätas i minuter, timmar och dagar bara för att äggklockan inte längre tjänstgör i den funktionen.

Tiden, den går oavsett alla våra försök att kontrollera den – och det är rätt skönt. Skönt att det finns sådant som fungerar och består mig oberoende. Jag följer solen och ser att dagen går, väckarklockan står där och låter sin tid visa något helt annat. Men, som Predikaren säger: Allt har sin tid, till och med tiden.