Språkkunskap
De senaste dagarna har jag läst ett antal böcker varav flera har en sak gemensam, nämligen att de förutsätter att läsaren är bevandrad i ett antal språk, utöver det som boken är skriven på. De böcker jag läst har varit på svenska men stundom innehållit citat och referat på engelska, tyska, franska och latin. Inget är översatt, inte ens i en fotnot.

Även om detta kan vara besvärande, inte minst då det är avgörande för den övergripande förståelsen, att just de där orden på franska, eller vad det nu är, förstås, kan jag inte låta bli att tycka att det är lite charmigt – och lite högmodigt.

Charmigt därför att författaren tar för givet att läsaren är en beläst människa, eller i alla fall relativt språkkunnig. Att förstå vetenskaplig franska, tyska, o.s.v. är ju en nivå högre än konversationens, som väl är den nivå man i första hand kan ett främmande språk på. Av samma skäl högmodigt, därför att författaren kan tyckas tro att ingen som inte behärskar alla dessa språk borde göra sig besväret att läsa hans eller hennes förträffliga bok (ännu värre är det naturligtvis om det är citat på grekiska, arabiska eller hebreiska insprängda i texten, oöversatta och otranskriberade).

Men också charmigt därför att detta inte sällan är böcker skrivna i en annan tid än den som nu är. En tid då den som läste dylika böcker ägde en viss bildning, en bildning i vilken det ingick kunskap i ett antal språk. Och då är det självklart att författaren inte har någon anledning att chikanera sina läsare med översättningar och uttydningar av det självklara.

Så jag ler mest lite, då jag läser sådana här böcker och väljer att känna mig hedrad av att författaren tror mig som innehavare av en viss förkunskap. Det är ju, trots allt, vad jag också förväntar mig av de läsare som tar del av mina mer vetenskapliga texter – lite får man väl ändå anta att de kan. Eller i alla fall kan ta reda på. Och just det är en god del av kunskapen, att kunna ta reda på – den gillar jag särskilt. Detta att veta hur man tar reda på det man inte vet, det är kunskap värd att vara rädd om, genom att flitigt använda den. Leve det jag ännu inte kan! Och leve författarna som ger mig möjlighet att lära mig lite av det!