En anteckning
Finner en anteckning om det rymliga bibelordet. Och det är ju tillräckligt för att tankarna ska ge sig ut på grönbete, glömska om plikternas iordninggjorda tankespår.

Det finns en rymlighet i bibelordet. Inte så att där kan rymmas vad som helst av tolkningar, beteenden och utnyttjande där bibelordet blir på mina villkor. Nej, den rymlighet som finns, är en som ger rum för mig, att stiga in och bli delaktig i det som sker. En rymlighet där jag blir del i något utanför mig själv och i något större än mig själv.

På så sätt blir rymligheten i bibelordet ett och detsamma som det rum i mig, som längtar efter sammanhang, kärlek och mening.