Kom!

En kväll, tidigare i veckan, innehöll ett bönemöte i kyrkan. Där kom det sig så, att vi påmindes om att vi lever i den yttersta tiden och att Jesus därför snart kommer tillbaka. Tyvärr är den påminnelsen inte längre så vanlig, trots att den en gång var central i den väckelse som födde denna kyrka.

Idag läser jag avslutningen av första Korinthierbrevet och konstaterar att Paulus hälsar församlingen med ett Marana ta, vilket betyder vår Herre, kom. Ett utrop som ingick i dåtidens gudstjänster. Och det är väl därför Johannes avslutar sin uppenbarelse – och därmed hela Bibeln – med Amen, kom Herre Jesus.

Plötsligt finns i mig en längtan att vi skulle ta upp den där vanan, att i våra gudstjänster utropa vår Herre, kom och att avsluta våra tilltal till varandra med kom Herre Jesus. Det kan ju tänkas att det skulle göra skillnad.

Amen, kom Herre Jesus.